Nu har jag slutat nian. Nu har jag slutat grundskolan. Imorgon åket jag till Grekland. Om två månader börjar jag gymnasiet.

Och jag kan fortfarande inte förstå något av detta.

– glatt folk på avslutningskvällen

Jag har länge funderat på skillnaden mellan Älska, Vara Kär och Tycka Om.

Vem man Tycker Om och Inte Tycker Om vet man nog ganska bra. Det är rätt simpelt, de man gillar att vara med tycker man om, de man bryr sig om. Sen kan man ju såklart ha svårt att vara med vissa folk, men som man fortfarande tycker om. Man kan väl säga att de man bryr sig om, Tycker man om.

När är man kär i någon då? Det tycker jag är jättesvårt att veta. Vart går skillnaden mellan att gilla någon, och att vara kär? Det svaret har jag inte, men jag tror att man kan vara säker på att man är kär om personen i fråga upptar ens tankar cirka 95 % om dagen, alla stunder utan personen faller i gråa färgen och när man helt enkelt vill ha just Han/Henne.

Och när vet man att man Älskar någon?
Det enda jag kan komma på är när man känner att man inte kan klara sig utan denna person. När personen betyder mer än vad man själv gör, när dens lycka betyder mer än din egen, när dennes sorg värker mer än din.

Oboy, detta är farligt

- syskonkärlek

Jag har tänkt lite. Det jag kom fram till var att man oftast beter sig väldigt konstigt åt när man äter.
Ta exemplet glass. Det är ju så ruskigt gott, och den vill man ju ska räcka så länge som möjligt. Men oftast tar men tugga, smakar, sväljer, tittar lite på glassen, lite på himlen, och sen tar man en ny tugga.

Men vad hände med den som man precis svalde?! Smaken finns ju kvar! Den kommer finnas kvar lång tid i munnen! Men ändå jäktar man i sig en ny tugga, nästan innan man hunnit svälja den första! Varför ständigt denna jäktan?
Detta gäller inte bara glass. Vi får kakan, äter upp den och vill på en gång ha en ny. Varför kan vi inte stanna upp och njuta av det vi faktiskt har framför oss, njuta tills det tar slut ordentligt? Varifrån kommer denna iver som vi människor i samhället tycks skaffat oss?

Jag har inte uppdaterat på väldigt länge, och det är jag lite småsorgsen över. Men det har hänt så otroligt mycket i mitt liv, och jag har helt enkelt inte lyckats få ner det på papper (dator i detta fall).

När jag säger att det har hänt mycket de senaste månaderna, är det verkligen inte en överdrift.
I februari hände någonting som kommer stanna kvar hos mig för all framtid. Det är för personligt för att ta upp här, speciellt när det inte gäller mig själv, men man kan kortfattat säga att jag var med om någonting som tog väldigt mycket kraft från mig, på många olika sätt. Jag mötte döden på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjort, och det gav mig ett nytt perspektiv på världen. I längden kommer det nog göra mig starkare, men som det var då gjorde det mig väldigt instabil och skör.

En annan sak som hänt är att jag upptäckt vad jag vill göra med min framtid de närmaste åren. Jag har insett att teater är någonting jag inte tidigare visste att det var. Jag har fått lära känna på dess magiska kraft, och förälskat mig totalt i det.
Jag har stått för mitt livs största utmaning, hittils. Jag sökte in till Södra Latins teater linje. Via ett intagningsprov.
Det var ett av de värsta sakerna jag upplevt någonsin. Jag har aldrig varit så nervös och så pressad under en och samma dag.
Men jag är glad att jag gjorde det, dels för att det gick hyfsat bra och att jag där med har en ganska stor chans att jag kommer in, men också för att jag insåg vad teater betydde för mig.
Innan själva intagningsdagen för mig var, övade jag mycket på min monolog, både själv men också tillsammans med min teaterlärare. Monologen var väldigt destruktiv och en aning deprimerande, men också lätt att relatera till.
Vid ett tillfälle då jag övade, upplevde jag hur det kändes att känna någon annans känslor för några minuter. Jag levde mig in så mycket, att jag fick uppleva världen ur ett annat perspektiv. Jag drog inte efter andan för att jag ville det, det skedde automatsikt. Jag lade inte till bekymrade ansiktsuttryck i ansiktet för att jag tyckte att det passade där, de kom dit av sig själv.
Jag älskade det, och det fick mig att inse att det är teater jag vill hålla på med. Det var kul

Där med sagt är mitt gymnasieval klart. Nu gäller det bara att komma in också.

Jag har även sett en av min absolut största idol, en av Sveriges levande legender.
Jag har sett Thåström.
Det var en oförglömlig upplevelse, en oförglömlig kväll, på så många sätt och vis. Inte nog med att jag var med en av mina bästa vänner, och träffade nya härliga människor, utan jag stod även allra allra längst fram, precis vid staketet, cirka 1.5 meter ifrån den människa jag lyssnat på och tagit inspiration från under så många års tid. Han var ännu bättre än vad man kan tänka sig.
Vad mer kan jag säga? Kvällen var magisk, och den lämnade kvar någon magisk kraft som fått mig att uppleva lite nya grejer på sistone. Men det är en annan historia

Idag är det 27 skoldagar kvar innan jag går ut grundskolan. Imorgon är det Valborg, som jag ska fira med några av de människor som betyder allra mest för mig i livet. Om sex och en halv vecka åker jag till Grekland. Tre månader efter det börjar jag gymnasiet.

Elsa håller på att växa upp!

Detta blev ett vääldigt långt inlägg xD

Jag Älskar Dig Anna <3 Kommer Alltid finnas hos Dig

Min kärlek till Dig kommer aldrig att svalna

Du är så stark som går igenom detta och du klarar det så otroligt bra. Jag är så stolt över att ha dig som vän och jag tar lärdom från dig varje dag. Jag vet att han är med dig, och är lika stolt som jag <3

Med våren som kommer kommer nya krafter och drömmar. Vi kliver igenom dem tillsammans

Snart tar vi Thåström med storm

Vila I Frid Gunnar <3

¤Snö
¤PIPA
¤Hundvalp till Jojje (fejk men ändå)
¤Blivit lite, lite bättre på det här med kärlek
¤USB minne med MYCKET minne
¤Blivit frisk

Vad jag önskar mig i julklapp julen 08:

¤ En trumpet
¤ Att folk ska sluta köra bil och åka hästochvagn i stället
¤ Att varenda unge ska vara gla’
¤ Bli frisk
¤ Bli bättre på det här med kärlek
¤ En hundvalp till Jojje
¤ En pipa
¤ Att Anna ska skratta tills hon gråter
¤ Rött nagelack
¤ Snö
¤ Att Karin ska hitta den hon vill ha
¤ Lära mig spela munspel och gitarr bättre
¤ USB minne med MYCKET minne

Jag längtar så till sommaren. Det är lite småjobbigt eftersom det nu är vinter och snart jul, och jag har kommit in i den alldeles rätta julkänslan då jag går omkring och känner mig julig hela tiden.

Men i sommar kommer jag att åka till Grekland. Det är helt sjukt, jag kommer åka till Grekland med två av mina bästa vänner. Det är så fantastiskt galet kul! Vi kommer vara där i en vecka, och en vecka går otroligt fort när jag tänker efter, men det kommer bli höjdpunkten på hela året. Första gången utomlands utan någon vuxen.

Det kommer bli som någon slags avslutning och början. En avslutning på grundskolan och på barndomen. Och en början till gymnasiet och vuxenlivet. Kanske. Det kommer ju dröja ytterligare några år innan jag blir riktigt vuxen, ganska många år hoppas jag, men det är ändå början på ett vuxenliv jag inte levt tidigare.

Det ska bli så kul!

- från Grekland sommaren 07

Thåström sjunger i Die Mauer att han vet precis hur, ja han vet precis hur, han flyger över deras mur.

Men jag vet inte, jag vet inte alls. Det känns som om min mur är för hög, och mina vingar för svaga för att bära mig upp och över.

- en låt som jag tycker alla måste ha lyssnat på åtminstone en gång i livet

Jag drömde att jag åt en massa kakor i natt. Kakor min vän Kerstin åt i Kebnekaise och som jag aldrig ätit men alltid undrat hur de smakat, eftersom de är helt svarta.

Vad kan det betyda?