Arkiv för februari, 2010

PersonPorträtt

06/02/2010

Hej.

Det här är Anna.

Hon är min kompis. Hon är en sådan person jag skulle gå genom eld och vatten för, en sådan vars lycka är min lycka, vars olycka är min olycka.

Det här är Albin.

Det är en mycket trivsam och behaglig pojke som jag gärna vill se mer av. (Något jag också kommer tvinga mig till att göra, var beredd på det!) Han har bra musik smak, och ett retsamt humör. Mer än Godkänd! :D

Det här är Dante.

Han är en rolig liten fillur jag håller mycket kär. En person jag har många fina minnen med och som alltid får mig att må bra.

Det här är Joakim Thåström.

Vi var och tittade på honom igår. Nästan ett helt år senare än sist. Det var mig ett stort nöje.

Hejdå!

Livserfarenheter

03/02/2010

De senaste dagarna har jag :

¤Fått bekräftat att jag har dålig blodcirkulation
¤Blivit kallad ”lilla gumman” av min 60åriga matte-lärare – därav bevisat att jag inte är ett snille i matte, och att min matte-lärare inte är ett snille i pedagogik
¤Spelat polis
¤Funderat mycket om livets frågor.

Klart slut från Elsa

The spelling of hope is hopeless

03/02/2010



Sju sägs vara ett magiskt nummer

Jag vet inte längre om jag tror på magi

PokPokPokerSnaaaark

02/02/2010

Dagens Sömnmedel: Jag förstår inte meningen med att ha halvnakna kroppar dansande och klättrande bredvid artister som sjunger uppe på en scen eller i en video. Alla vet ju att de har blivit betalda för att stå och jucka och kladda på huvudartisten i fråga.
Är det inte bara pinsamt då?

Kan dom inte bara betala någon utanför scenen som kan beundra dem och som visar upp sina muskler om de behöver se dem så mycket, så jag slipper se det och bli totalt uttråkad?

Vad spelar det för roll?

01/02/2010

Dagens Fråga: Jag vet lika bra som de flesta andra (antar jag?) att det är ganska trevligt att få komplimanger. Även fast jag har svårt att svara och hantera dem: jag blir så nervös och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och önskar helst att jag skulle kunna gömma mig bakom ett träd.

Något som de flesta människor blir väldigt glada över att få höra, är att de ser väldigt bra ut (vacker, söt, snygg, sexig). Det är ju väldigt trevligt att veta att någon tycker att man är härlig att titta på.
Lika otrevligt är det ju att få höra att man inte är så vidare skön att titta på (ful, äcklig, avtändande, allmänt ”håll-dig-på-avstånd”).

Egentligen förstår jag inte varför. Ingen människa på jorden kan hjälpa hur de ser ut (om man inte har sprutat in en massa konstiga konstgjorda medel i kroppen så att saker blir större. Eller mindre.)
Man kan varken hjälpa att man ser bra ut eller att man inte gör det.

Så varför blir folk så glada att få höra att de är söta eller snygga? Det är ju inte så att man kan säga ”Ah men tack hörru, jo jag jobbade länge på den där näsan i mammas mage, serrö.”
Man kan inte ta åt sig äran på något sätt, man kan inte hjälpa att läppen sitter där den gör på ett annat sätt.
Snygga kläder kan man ju påverka, man valde att köpa just dom strumporna. Snygg frilla kan man också påverka. Men inte att fingrarna är krokiga eller vaderna är snea (det finns faktiskt krokiga fingrar!)

Så vad spelar det för roll??

Jag vet att det är ett uttjatad ämne, men jag kan fortfarande inte låta bli att ställa mig frågan.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.