Kan man förlora sig själv? Kan man låtsas vara någon annan, någon annan än sig själv, så mycket att man tillslut glömmer vem som är ens rätta jag?

Kan man leva på andras drömmar, andras förväntningar, leva upp till andras viljor så mycket att man glömmer vilka som är ens egna?

Och är det möjligt att återfinna en förlorad själ, en själ som för länge sedan fallit i glömska, längst in i sitt bortglömda hjärta?