En vuxen människa sa en gång till mig att jag inte borde ägna mig åt ”vuxenproblem”, att jag ska leka med mina vänner istället och låta de vuxna sköta de stora problemen, eftersom jag vet så lite om sådant.

Jag har aldrig känt mig så liten och ovetande om världen runt omkring mig som då. Men samtidigt var allt jag kunde tänka att Du har levt fyra gånger så länge som jag, men du vet fortfarande inte att det är erfarenheterna i livet som gör oss kloka, som gör att vi ofta (och förhoppningsvis) fattar de rätta besluten.

En femtioårig människa har kanske levt längre, men det betyder inte nödvändigtvis att hon har upplevt fler saker än vad en 18åring har. En tonåring kanske har hunnit gå genom eld och vatten för någon den håller kär, bevittnat ett nytt liv komma till världen, varit med vid ett dödsfall och kämpat till det yttersta varje dag för att klara av att fortsätta stå upp för sig själv när det tycks som om världen runt omkring en håller på att rasa isär. En ung människa kan mycket väl ha varit med om detta, trots sina knappa år på jorden.
Medan 50åringen kanske har levt sitt liv i stillhet med en trygg uppväxt och utan några större motgångar, och egentligen inte alls vet vad livet kan innebära.

Det är inte åldern som präglar ens kunskap om livet, det är erfarenheterna.