På tisdag är det val i The United States of America. Det känns som om invånarna i USA tar det ganska lugnt på valet (men det är bara som jag känner för tillfället), men att vi här ute i resten av världen är skitnervösa. Jag är det i alla fall.
Eftersom USA är världens mäktigaste land, påverkar ju dess regering resten av jordens länder också. På det viset tycker jag att det är orättvist att bara USA:s invånare får rösta.

Jag tittade precis på en dokumentär om Obama och hans vistelse i Afrika. Jag kom in i slutet och missade därför de största delarna i programmet, men det som slog mig var att Obama snarare påminner mig om en rockstjärna, och inte en presidentkandidat när han möter människorna som bor på de platser han besöker. Det slog mig även att han utstrålar en sådan värme och ödmjukhet, och också tillit.
Jag har ju inte kunnat följa USA:s val så noggrant tidigare, den största orsaken är att jag inte varit född eller att jag varit för liten för att kunna förstå mer än vem som är ”dum” och vem som är
”snäll”. Men, utifrån det lilla jag sett och hört, tycker jag att det har varit ganska få som engagerat sig så kraftigt i allt som hans politik rör, som Obama. Jag får intrycket av att han verkligen är engagerad i allt som han arbetar med, och att han verkligen vill förändra. Det kan jag inte direkt säga om varken McCain eller Bush.
Obama tar sig för, han inspirerar miljontals människor världen över, och det känns som om det är ett av hans verkliga mål. Dessutom är han rolig och intressant att lyssna på.

När han möter ”fans” hälsar han på dem med stor glädje, och som människor, precis som han själv. Det är självklart mycket politik och taktik inblandat, men också mycket personlighet tror jag. Jag tror inte han skulle gå runt bland så mycket folk med ett så stort leende på läpparna och med så många frågor till folket, om han inte själv gillade det.

Sen vet ju inte jag vad McCain gör, han kanske också visar ett stort engagemang till sitt folk, face to face. Det är ju mest Obama som median för med sig till kalla Sverige, så därför har jag inte kunnat betrakta McCain lika mycket. Jo, förutom alla smutskastningar han har kört med såklart.

Det känns som om Obama inte bara vill förändra USA, utan också den politik USA visar ut mot resten av världen. Han vill verkligen förändra till det bättre, för alla parter. Jag är inte så naiv att jag inte tror att McCain inte vill det, självklar vill han det (annars är han dummare än vad jag trodde) men han visar det inte alls på samma sätt tycker jag.

Men vad vet jag? Jag har ju bara fått mina tyckanden ifrån deras utstrålning, hur långt kommer man på det?

Jag borde plugga matte nu, eftersom vi har matteprov om en vecka. Matteboken ligger bredvid mig och liksom lyser av elaka tal och krångliga siffror.

Jag hittade två dikter/verser/citat/nåt jag skrev för två år sedan som jag kunde skratta åt i tio minuter, gång på gång.

SKRATTAR

Är du en korv?
Du säger att jag är som en korv
Men då är du som KORV MED BRÖD!!

SKRATTAR

Jag har ont… BLÄÄÄ!
Den är dum mot mig.
Varför är min mage dum mot mig?

SKRATTAR

Det förgyllde min dag. Resten av vad som är kvar av den iallafall.

Slog mig plötsligt att det gymnasie jag väljer kommer jag att gå på. Jag kommer att börja där, trippa runt och antagligen stanna där i tre år. Ingen återvändo.

fan, tror jag skippar hela skiten o tar jobb på jobb på ica istället.

Hej hopp.
Livet rullar på, vare sig jag vill det eller inte. I mitt fall vill jag det.
Det händer inte så mycket, eller så händer det väldigt mycket, beroende på hur man ser det. Är inte säker på hur jag ser det än.

Igår var det en seg kväll. Var på gården och de flesta andra (flesta andra = de flesta av mina vänner och av de jag känner) var där, men jag var seg hela kvällen. Kände mig frånvarande och var helt enkelt på inte rätt humör för att vara ute. Men har varit ute en del på sistone, så det kanske var en hemmakväll jag behövde helt enkelt, utan att jag visste om det.

Sen ska jag ju bestämma vad jag vill göra med mitt liv, vilket jag inte lyckas särskilt bra med. Jag har ingen aning. Om jag tänker tio år framåt så ser jag bara mig själv, i ett rum där alla rusar förbi och gör saker, men jag själv står stilla och stirrar tillbaka på mig, där jag sitter nu. Jag har alltså ingen aning om vad jag kommer att göra, vad jag vill göra. Mina drömmar jag hade är inte riktigt längre desamma. Jag vet att jag vill ut i världen, göra skillnad för någon eller några, skapa intryck, men var vet jag fan.

Så gymnasie och linje är inte det lättaste att komma på.

Min nya låt jag fastnat för heter Scream av Chris Cornell. Älskar den.