Jag älskar min katt. Så mycket att jag ibland får för mig att han är en riktig pojke, fången i den sötaste kattkroppen som finns. Det låter galet, men döm mig inte, han har världens ärligaste blick, han verkligen berättar saker för mig genom sitt kroppspråk och han kramar en när man kelar med honom.

Han är världens bästa sällskap, finns alltid där som en stor trygg kudde, och kräver ingenting av mig, förutom att jag ska kela med honom 21 timmar om dygnet, ge honom mat och släppa ut honom lite då och då.

Varför ska jag behöva en pojkvän när jag har honom??