Ibland när jag läser om människor, eller saker, kan jag bli så arg. Jag kan känna en sån ilska inom mig, och jag vill genast göra nåt åt det jag hört eller läst, eller sett. Kanske skriva ett brev, eller försöka ringa. Jag vill försöka snacka med den personen, och förklara att jag tycker att det är helt jävla sjukt det som han/hon håller på med, och försöka förklara vad jag tycker och tänker. Det har aldrig hänt att jag gjort det, har inte riktigt orkat, men jag önskar att jag gjorde det.

En person som jag har tänkt ganska många arga tankar om är George W Bush. Jag har verkligen svårt att förstå mig på den människan, och jag har också svårt att förstå hur folket i USA vill ha honom. Han blundar för så mycket, och bryr sig inte om att så många i hans land har det sämre än andra, bara för att de är födda.
Jag läste om en sekt han är med i, Guds Arme, där de lär barn att förstå vad som är Gud och vad som är Jävulen. Tillexempel räknas Harry Potter som Jävulen.
Det är så patetiskt att jag vill skratta. De försöker få med barnen från tidig ålder, försöker vara lite coola, moderna så att barnen ska gillar dem ännu mer.
En sak jag inte förstår. Många av dom som tror på Jesus, är emot mycket. Är emot mörkhyade, homosexuella eller handikappade. Bara att vara emot dom som är det är helt sjukt, men jag kan inte förstå hur vissa kristna kan vara det. Jesus älskar alla, eller hur? Jesus ger väl alla en chans? Varför räknas inte vissa då?

Jag sitter med öppet fönster i mitt rum och hör på fåglarnas kvitter i bakgrunden. Det blev lite kallt nu, men jag bryr mig inte om att stänga fönstret. Förut var det så otroligt fint, inte ett enda moln på himlen! Jag har sånt spring i benen, vill bara ut på kvällarna och njuta och ha kul!
Jag vill skrika som Ronja, springa i gräset bland alla vitsippor.
Ibland vill jag bara bort från den här platsen jag bor på, och flytta ut på landet och ha en egen häst och bara ha någon minut bort till sjön, eller till en borg och bo med alla rövarna. Jag önskar att jag kunde det, men det är nog ganska omöjligt nuförtiden. Fast han den där Hästmannen, som det var ett program om på TV, bor ju i Småland precis som man gjorde för många år sedan. Så skulle jag också vilja leva, jag vet att jag skulle må bra av det!

Jag ser upp till dem som vågar sticka ut. Dom som vågar vara precis så som dom är, tycka som dom vill och säga det dom tycker. Jag tycker det är coolt med tjejer som känner att dom inte behöver sminka sig och killar som kan ha rosa skor och grön och svart randig slips. Dom som älskar att läsa poesi eller föredrar skotska kiltar framför högklackat. Dom som är sig själva och skiter i andra.
Men varför ser samhället så kritiskt på såna? Varför är det så att man bara vet att vissa killar som målar sig med eyeliner, eller tjejer som inte orkar bry sig om att dom har en väldigt konstig jacka, kommer att få höra någon konstig kommentar någon gång?
Varför kan inte folk skita i hur andra är? Det är ju coolt med dom som VÅGAR!