…

Jag förstår mig verkligen inte på skitsnack. Jag gör inte det, och jag har nästan aldrig gjort det, förutom när jag var liten och inte lärt mig än att folk kan bli ledsna om man snackar för mycket skit.
Jag förstår inte varför man måste säga ”Hennes jacka är så jävla ful!” eller ”Gud vilken konstig hårfärg hon färgade håret till. Det ser för jävligt ut!” Jaha, men hon kanske tycker att hennes jacka är fin, och hon kanske tycker att den hårfärgen var fin. Men måste alla andra kommentera det?
Visst, jag kan ju också säga såna saker ibland (rätt sällan), det erkänner jag, men jag försöker att inte göra det.

Även om den personen man snackar om kanske inte hör, så skulle jag ändå inte vilja att andra personer säger såna saker om mig. Jag skulle bli skitledsen, vilket jag också har blivit när vissa saker kommit fram.

Jag bara skriker innuti mig när jag hör hur fula alla tycker att vissa är. DOM ÄR FÖDDA SÅ, ÄR DU HELT JÄVLA PERFEKT ???
Och förresten, det ÄR ju insidan som räknas. Fast det låter så tjatigt att säga det, så är det ju faktiskt så.